När jag föddes kostade en bostad 1,37 ÅL. Idag kostar samma bostad 6,34 ÅL.
Årsmedellönen (”ÅL”) i Sverige är: 480 000 kronor.
Medelkostnaden att köpa bostad: 3 046 000 kronor.
Vilket är = 6,34 ÅL.
När jag föddes år 1972 var medelårslönen 21800 kr. En bostad kostade då i snitt 30000 kr, alltså 1,37 ÅL.
DÄR har vi problemet.
”ÅL” = ÅRSLÖN
Mina föräldrar behövde bara betala 0,64 ÅL (var) för att köpa den där medelbostaden (en trerummare).
Som ensamstående idag måste jag betala 10 ggr så mycket om jag vill köpa en bostad. Det är klart det inte håller i längden. Hur ska barnen ha råd utan att få pengar av sina föräldrar? Om man inte har några pengar över då?
Snittpris för en bil var år 2023: 480.000 kr = 1 ÅL.
Snittpris för en bil år 2024 är 520.000 kr = 1,08 ÅL.
Bilpriset ÖKAR alltså. Det är HELT galet, eftersom tillverkningskostnaderna ständigt går NER. Det kommer inte att fortsätta, för bilar är inte så svåra att tillverka som nya bostäder.
Problemet är alltså att priserna stiger. Det finns inga rimliga skäl till att bilar blir dyrare genom åren. Det skvallrar om mellanhänder. De borde inte stiga i reella termer, dvs i ÅL räknat.
Detsamma gäller bostäderna. Det finns faktiskt inga andra anledningar till att priset stiger än politiker, centralbanker och deras miljardärskompisar.
Riksbanken trycker upp pengar under varje ”kris”, och spär då ut värdet på medborgarnas besparingar, emedan fastighetsägarnas andel av ”värdepotten” då ökar. För bostadsägarna måste alltid vinna. De sitter i ledningen.
Diverse artificiella hinder ställs upp som ökar priserna för slutkonsumenter och gör fastighetsägarna onödigt rika, vilket skapar klyftor i samhället. Sverige och Stockholm har världens sämsta bostadsmarknad med de längsta köerna i världen.
Det talas ändå om att det finns ”prisvärda” lägenheter fortfarande.
I något reportage pekade man på rätt så nybyggda ettor i Kista och Täby, som kostade cirka 1 till 1,5 miljoner, för 25-40 kvm.
Alltså mer än 2 ÅL för en etta.
2 ÅL per rum, alltså.
Jämför med 1,37 ÅL för en 3-rummare för 50 år sedan = 0,33 ÅL per rum.
Det billigaste boendet har alltså minst tredubblats i pris sedan jag föddes (eller sexdubblats som i exemplet här ovan). Vill man bo närmare centrum är priset idag 10x så högt som det var när jag föddes. I Stockholm, Sverige.
Samtidigt i Finland kan man få en hyresrätt på en timme.
Denna prisnivå, där bostaden är det överlägset mest värdefulla i vår samtid, innebär i praktiken en övergång till ett nytt system, där bostaden dominerar ekonomin för alla.
Men endast 40% av befolkningen äger sitt boende.
Och det finns en gräns för hur många ÅL våra barn kan betala för att få bo nånstans.
Nånting måste hända.
P.s. PM Nilsson-enheten, kanske den kan heta annars.