Du följer 5-10 stycken ”programledare” på Insta/Tiktok/Youtube och varje dag får du en dos producerad och redigerad diskussion.
När du sedan träffar dina riktiga vänner och familj, i riktiga livet, så har ni alla tittat på era egna 5-10 influencers.
Då är ni liksom redan ”klara” med dagens tänk och diskussioner.
Dessutom är ju dina egna influencers mer insatta i ämnet, så ”diskussionen” du fått via nätet är ”bättre” än den kan bli med dina vänner och familj, som inte sett samma influencers.
Jag skrev en text för något år sedan om att Youtube är som ett Tinder, fast för programledare.
Du väljer dina ämnen, och vem som ska vara programledare för dina ämnen.
Det finns många att välja på, i varje ämne.
De skapar sedan din världsbild, dag för dag.
De influencers som dina barn och vänner följer lakar ut dem intellektuellt, så att ni inte har någonting direkt att prata om längre. Vad kan du säga som inte deras influencers redan sagt, om de ämnen de bryr sig om?
Influencers har hjälp av researchers och producenter. Deras snack blir helt enkelt bättre, och innehåller fler nyheter.
Frågan är vad det leder till rent socialt. Det är ett problem att sociala medier tar tid från andra sociala interaktioner.
Om de sociala medierna in sin vidare utveckling med professionella programledare som verkar vara dina vänner, nu också fjärmar oss från varandra rent intellektuellt, är slutresultatet kanske ännu ensammare människor.