Mediet är meddelandet

Gästkrönika i Breakit: ”KNC bara början – riskkapitalet blir de stora förlorarna”

Breakit bad mig kommentera och analysera läget i Bitcoin/Blockchain-”branschen” efter att KnCMiner kastade in handduken våren 2016. Här nedan är en kopia på texten, som publicerades 29 maj 2016;


Nanok Bie: ”KNC bara början – riskkapitalet blir de stora förlorarna”

För ett halvår sedan slutade Nanok Bie som informationschef på KNC Miner. Nu skriver han exklusivt för Breakit om varför det lätt blir fel när man mixar riskkapital med Bitcoin – och varför kraschen inom kort lär följas av fler.

Missuppfattningarna kring Bitcoin är djupa. Själv har jag som journalist bevakat området på djupet sedan 2011 och också haft förmånen att studera mining-delen av branschen under en period som kommunikationschef på just KNC (där jag slutade i november förra året).

Bitcoin är ett system där nätverkets aktörer tävlar om att mest effektivt lyckas omvandla energi till nya bitcoin. Detta görs med hjälp av specialutvecklade mikroprocessorer som förvandlar elektricitet till värme genom att konstant räkna på en särskild algoritm för att “bryta fram” nya bitcoins.

Redan något år efter att Bitcoin släpptes i januari 2009 började kopiorna komma, så kallade ”altcoins”. Först Litecoin, senare till exempel Dogecoin och hundratals andra. Alla har misslyckats nå någon större spridning.

Ripple var en av de första kopiorna som backades av riskkapitalister eftersom man utlovade central kontroll, tvärtemot hur Bitcoin-nätverket fungerar. Under det senaste året har så en mängd banker skapat sina egna altcoins, som de kallar ”blockchain” eller ”distributed ledger”. Det har satsats riskkapital på vissa kopior (en svensk hjärndöd sådan kallades Neucoin och lurade av investerare ett antal miljoner).

Men varför alla dessa kopior? Jo, eftersom Bitcoin är digitala kontanter och sådana kan användas till ljusskygga affärer så ville bankerna kontrollera sina egna kopior, fast utan det ljusskygga elementet. Det är bara ett problem med det resonemanget – vi har redan sådana pengar (dollar, kronor, yen och så vidare) som också, i betydligt större omfattning än bitcoin, används i olika skumraskaffärer.

Nu har vi ett gäng bolag som finansierats av hetsigt riskkapital, däribland Bitfury, 21, Coinbase – och svenska KNC som ju kastade in handduken i fredags. Riskkapitalisterna i de här fallen har räknat med att Bitcoin skulle växa snabbt bara allt fler upptäckte systemet. Men den analysen är felaktig. Riskkapitalisterna har helt enkelt inte förstått själva poängen med Bitcoin. Eftersom vi redan har bankkort, iZettle, Swish, Paypal, M-pesa och så vidare så behövs inte bitcoin för ”vanliga” transaktioner; alltså de transaktioner som myndigheter inte ogillar.

Bitcoin skulle visserligen kunna fungera bättre än centralbankspengar redan idag, men än så länge har användarexemplet varit transaktioner som någon inte vill att du ska göra, och som du därför vill dölja (om du till exempel vill köpa en bibel i Saudiarabien).

Eftersom det hela är komplicerat att förstå växer det rätt långsamt, jämfört med riskkapitalisternas våta dröm om en snabb hit á la Snapchat. Den grupp av människor som inte får tillgång till det finansiella systemet använder idag andra medel (till exempel vanliga papperskontanter). Antalet användare av Bitcoin ökar dock stadigt, eftersom allt fler som kan ha nytta av dem också upptäcker dem, men inte i den takt som riskkapitalisterna hoppats på.

Bitcoin används också i ett nytt slags cyberbrott som kallas Cryptolocker, där hackaren låser din Windows-maskin och inte låser upp den förrän du skaffat och skickat bitcoin till utpressaren ifråga. Cryptolocker har inte bara en ljus framtid utan också en mycket rapp och professionell kundtjänst via en krypterad chatt och kommer också ha en positiv effekt: fenomenet kommer att tvinga företag som Microsoft att förbättra säkerheten i sina produkter. Vissa Bitcoin-handlare lever idag gott på att till ockerpriser (på sajter som Localbitcoins.com) ”hjälpa” folk som inte har en aning om hur Bitcoin fungerar att kunna betala sina utpressare. Bitcoin används också till kapitalflykt, exempelvis från Kina, men även allt mer i vissa rangliga ekonomier, som i Venezuela.

Och det är just detta sistnämnda som är alla Bitcoin-investerares våta dröm nu efter att de insett att bankerna inte är pigga på att ta sig an valutan; detta att en nationalstats valuta (och dess riksbank) ska fallera så fullständigt att alla i landet ifråga plötsligt börjar använda Bitcoin och värdet på varje enskild bitcoin då skjuter genom taket på grund av nytillkommen efterfrågan.

Bitcoin finns nämligen bara i en begränsad mängd vilket i praktiken innebär att den som bara sitter stilla på sina bitcoins blir rikare ju fler som behöver använda systemet.

Många av dessa konstiga aspekter kring den här nya valutan har så klart funnits med i huvudena på de riskkapitalister som slängt in hundratals miljoner i de nya Bitcoin-bolagen. De har uppenbarligen tänkt att det hela ska fungera ungefär som lyckade investeringar i sociala nätverk eller appar har gjort, det vill säga öka snabbt i värde, gå från 1.0 till 2.0 och så vidare.

Men Bitcoin är någonting helt annat än en app, det är något helt nytt och tillströmningen av nya användare går inte ”fort” eftersom endast viss andel av befolkningen behöver dessa digitala kontanter. Dock ökar den andelen stadigt allt eftersom övervakningssamhället breder ut sig och stater inflaterar sina valutor i allt högre utsträckning samtidigt som de ekonomiska klyftorna växer och fler faller ur det vanliga systemet.

Förra året hittade riskkapitaliserna på ett nytt ord i det här sammanhanget: ”blockchain”, och kallade det ”tekniken bakom Bitcoin” och blev än mer upphetsade kring hur rika de skulle kunna bli. Sedan utvecklades ordet till ”distributed ledger” och man började oroliga för att missa detta nya slänga in pengar i nya altcoins-kopior av typen Ethereum (som tagit över som bankernas fixstjärna efter att Ripple imploderat). Egentligen är de alla varianter på samma gamla meningslösa altcoin-kopior som Dogecoin, skillnaden är bara att det nu är stora bolag och banker som försöker kopiera Bitcoin istället för nån finnig tonåring i sina föräldras källare.

Riskkapitalisterna har alltså förirrat sig på samma sätt som alla de där tonåringarna, men sedan försökt positionera om sina bolag och affärsmodeller från ”Bitcoin” (som ju fått dåligt rykte i och med mediedramaturgin) till detta nya modeord ”blockchain” – som ska appellera till bankerna.

Bankerna vill ju inte ha Bitcoin. Ifall de skulle anamma Bitcoin kan de inte skapa egna pengar ur tomma luften, vilket de gör idag när de ställer ut lån. De kan inte heller få statens räddningspaket varje gång de satsat på fel hästar. De har ingen kontroll över Bitcoin och de är vana vid ha kontroll; det är själva affärsidén. Men Bitcoin är decentraliserat, ungefär som Bittorrent. Ingen har kontroll. Det är inte en bra värld för traditionellt riskkapital att röra sig i.

Även om riskkapitalister också i vanliga fall förlorar sina pengar på de flesta satsningar för att ta igen dem på lyckokasten, så innebär Bitcoin-världen ännu större risker och KNC-konkursen är bara den första av de större som kommer. Det finns många fler bolag i den här sfären både i Sverige och utomlands som tills alldeles nyligen sysslade med Bitcoin, men nu påstår sig pyssla med ”blockchain”.

Många av dessa bolag kommer att gå i konkurs eller dränera sina investerares plånböcker i oändlighet. Världens idag största privata, och tillika riskkapitalfinansierade Bitcoin-miner, Bitfury, har helt tagit bort ordet Bitcoin från sin affärspresentation. Likaså byter det amerikanska och riskkapitalfinansierade Coinbase från ”Bitcoin” till det rätt intetsägande ordet ”fintech”. Svenska Cryex fick något tiotal miljoner men hann inte ens lansera sin Bitcoin-exchange innan de pivoterade till ”fintech”.

Bolaget 21 (som misslyckats kapitalt med att sälja hårdvara för att bryta bitcoin) pivoterar till en ny affärsidé ungefär en gång i månaden och söker nu mer pengar efter att ha fått in mer än 100 miljoner dollar på sina högst förvirrade koncept. För fortfarande har mycket få fattat vad som egentligen är nytt i Bitcoin. Till exempelgår det inte att kopiera Bitcoin eftersom det inte är koden som är grejen utan nätverket – som idag förbrukar nånstans över 500 MW dygnet runt och vars beräkningskraft vida överstiger alla nationalstaters superdatorers kapacitet sammanräknat. Det är inget man ”kopierar” genom att babbla om ”tekniken bakom”.

Bitcoin är inte en ny app, det är inte ett socialt nätverk. Det är en i grunden fullständigt ny lösning där något som kallas ”proof-of-work” är helt centralt, med vilket man dels bevisar att en viss mängd energi gått åt för att skapa nya bitcoin, samt i samma process bekräftar (säkerställer äktheten i) transaktioner i nätverket.

Eftersom ämnet är så svårt att fatta kommer kopiorna att fortsätta skapas och fler luras av illusionen av guld och gröna skogar – även ”vanligt folk” som i fall som Onecoin och Neucoin – och kanske också fler riskkapitalister.

Paradoxalt nog är den här utvecklingen bara bra för systemet Bitcoin som sådant, eftersom det inte har nån VD, ägare eller riskkapital och för vilket det inte spelar någon roll vem det är som räknar fram valutan eller var det sker.

Nu när hårdvaruutvecklingen inom Bitcoin-processorer sprungit ikapp Moore’s Lag kan driften (nätverket) decentraliseras än mer, då vem som helst nu kan köpa sig ett mining-chip och driva det hemma i köket, och därmed omvandla statens subventionerade elektricitet till anonyma och helt privata pengar (som inte heller kan drabbas av negativa räntor eller centralbankers inflationsmål).

I dagsläget utvins de flesta bitcoin i Kina, av den enkla anledningen att elpriset är lägst där. Men nu när chippen får en längre livslängd på grund av att de som formger chippen har sprungit ikapp Moore’s Lag så kommer decentralisationen att öka, då många privatpersoner över hela världen har tillgång till ”gratis” el – till exempel på jobbet, eller hemma i föräldrarnas källare.

Det är inte goda nyheter för de stora riskkapitalfinansierade bolagen i sfären. Den här utvecklingen har redan börjat manifesteras; sedan något drygt år tillbaka ökar poolerna i storlek (där många olika privatpersoner går samman för att öka chansen att de ska lyckas ”hitta” nya bitcoins) och de riskkapitalfinansierade (de mer centraliserade) privata bolagen har under tiden stadigt förlorat andelar.

Flera medier har uppgett att en anledning till svenska KnC:s konkurs är den ”sjunkande bitcoinkursen”, men sedan förra året har värdet på varje enskild bitcoin nästan fördubblats, även om den ännu inte nått den topp på drygt 1000 dollar som kursen nådde 2013 (som så här i efterhand nog kan fastställas som spekulationsbubbla).

Skälen till konkursen är alltså troligen just de som bolaget uppger; att man inte längre med lönsamhet kan bryta med det elpris som gäller i Norrland. Men det är bara en tidsfråga innan värdet når 1000 dollar igen, antingen i en bubbla eller på lite längre sikt. Detta av flera skäl, men framförallt av den anledningen att Bitcoin inte går att stoppa med mindre än att man stänger av internet.

Så räkna med att Bitcoin finns kvar, fortsätter att breda ut sig och fortsätter att öka i värde, om än volatilt. Men räkna inte med att något av de stora riskkapitalfinansierade bolagen finns kvar om ens ett år.

Den som vill tjäna pengar på Bitcoin bör alltså välja att helt enkelt köpa bitcoins snarare än att försöka applicera Bitcoin-teknik på mekanismer som redan finns idag. De bästa Bitcoin-idéerna och lösningarna växer nämligen fram organiskt och som open-source-projekt av eldsjälar som verkligen vill se något nytt (och inte bara tjäna pengar). Lightning network (som skalar Bitcoin till näst-intill oändligt med transaktioner per sekund) och Dropzone (som decentraliserar marknaden för varor som myndigheter inte gillar) är två sådana exempel på nya mekanismer som bygger på Bitcoin-nätverket, och som kommer att förändra världen de närmaste åren.

Bitcoin ställer saker och ting på huvudet, och det gäller även riskkapitalet.

Nanok Bie, är idag marknadschef på datacentret Elementica

 

***